Gutta cavat lapidem
Produktivitet i all ära, jag älskar ”när det händer” och finner det mycket utmanande att bara vara, men i kväll får produktiviteten ge vika för lyssnandet. Med tanke på förra veckans reflektioner om tempon och levnadshastigheter kan jag bara konstatera att det går i 120 nu, och jag älskar det! Jag får tillfälle att träna, träna på att bromsa in och framför allt bygga upp mitt tålamod när saker (och människor) omkring mig inte händer eller fungerar lika fort som önskat (jag är ju redan på nästa steg).
Vissa saker inte bara tar tid utan ska också få ta tid för att belöningen i slutänden blir så mycket större och så mycket mer uppfyllande. Just nu känns det som att droppen som urholkar stenen droppar väldigt långsamt medans jag själv springer i rekordfart. Mitt i allt detta har jag precis lagt extra tid på att träna på mitt tålamod och att bara vara.
När tiden är den enda som löper vid din sida är det viktigt att hitta de rätta prioriteringarna, Vad är verkligen viktigt och vad kan göras nu. Kom bara ihåg att du själv ska vara prio ett. Låter du ge vika för dina värden och dina behov så är du snart inte längre du. Det jag vill skicka med dig idag är helt enkelt att ta vara på tiden det tar för droppen att urholka stenen och för världen att hinna i kapp. Gör det som är viktigt för dig och det som faktiskt ger dig mervärde.
Natten har kastat sig över mig och nu ska jag inte tänka på produktivitet eller väl utfört arbete. Jag ska bara tänka på mig och tacksamt ägna mig åt att lyssna på tystnaden.
