Blicken uppåt framåt
Duger jag inte som jag är? Får man inte bara vara här och nu? Måste vi hela tiden jaga något nytt? Detta är några av de opponerande röster jag har mött när jag varit i sammanhang där det pratas förändring. Jag tror att det är viktigt att vi öppnar upp och lyfter blicken uppåt, framåt.
Mästringskänsla
Att sträva efter något bättre, att bli bättre, att göra bättre eller att vara bättre behöver inte betyda att det som är nu inte är bra. Jag gissar att de som skriker högst, när de hör något som handlar om förändring eller förbättring, är rädda för vad de ska möta. Nu är det dock så att förändring är en del av livet. Det är inte möjligt att inte förändras och varför då bara åka med istället för att aktivt vara med och styra denna förändring?
I helgen fick jag för första gången höra uttrycket Mästringskänsla. Som jag fick det presenterat är det ett norskt ord nära kopplat till motivation. Jag känner att ordet täcker in både kunskap, mod och motivation för förändring. När du klarar något får du ett bevis på att att du bemästrar det, du har vågat utmana dig själv och vunnit. Efter som det är en känsla behöver den dock ständigt gödas för att stanna. Eller så behöver den lockas fram igen, om den försvinner, vilket den kommer att göra då ingen målgång varar för evigt.
Blicken uppåt framåt
Att till och från bara vara här och nu är nästan en förutsättning för att komma vidare. Utmaningen ligger i att avgöra när och hur länge. Om vi vågar lyfta blicken uppåt framåt kanske vi ser hur vi kan utveckla och förändra för att nå mästringskänsla. Hur och var vi kan finna mod att säga ja, mod att våga prova nytt. För är det inte så att om vi håller blicken nedåt bakåt riskerar vi att i stället snubbla på det förflutna och fråntar oss möjligheten att styra vår framtid?
Livet är föränderligt så varför inte förändra och förädla?
