Var sak på sin plats
Var sak på sin plats
Det finns så många som går omkring och blir arga, ledsna, upprörda på något sätt utifrån tolkningar de gör av andras handlade. Även om ingen talat om för dem att det är på det ena eller andra sättet så finns människor som oavkortat bestämmer sig för en sanning. Skulle det nu vara så att dessa människor bestämmer sig för bra saker, saker som hjälper dem vidare framåt så vore det toppen. Problemet är att det oftare blir offerkoftan på. Detta utifrån att de bestämmer sig för att: ”hon tycker inte om mig” ”han är arg på mig” eller vad det nu kan tänkas vara. Hur vore det att var sak, händelse eller upplevelse, fick ha sin plats. Är det inte ditt problem gör det inte till ditt problem.
Vem äger problemet
Tänk vad mycket enklare det skulle vara för dessa människor (oss alla till och från) att låta problemet stanna hos sin ägare. Jag menar varför ska du lägga din lycka (eller olycka) i någon annans händer. Det är nämligen precis det jag tycker sker när vi låter oss påverkas av var vi tror att andra tycker eller tänker om oss. Låt säga att jag får för mig/bestämmer mig för att min granne inte tycker om mig efter att hon uttalat att jag har låtit gräsmattan växa vilt. Väljer jag offerkoftan här så grämer jag mig, går omvägar för att inte möta henne och oroar mig för vad hon ska ha sagt till övriga grannar.
Om jag istället tittar på vem som äger problemet slipper vi så mycket gråt och tandagnista. Kanske är det också så att vissa problem inte ens existerar om vi inte tar på oss problem som inte är våra. Om min (fina) granne har problem med att min gräsmatta är långväxt så är det just hennes problem – inte mitt. Väljer hon att må dåligt av det så får hon göra det – inte mitt problem. Väljer hon att vara avundsjuk för att mitt gräs växer så det knakar så är det, just det, hennes problem.
Lämna problemet där det hör hemma
Vad sak på sin plats handlar om just detta. Lägg inte din energi på problem som kanske inte ens finns. Och definitivt inte de som inte ens är dina. Jag gissar att du är fullt upptagen med de problem/uppgifter som på riktigt är dina. Givetvis ska vi vara öppna för att hjälpa varandra men det är en helt annan sak.
Så av med offerkoftan. Sluta be om ursäkt för din blotta existens. Låt dem som (du tror) har problem med saker du gör eller inte gör behålla problemen. Låt det vara upp till dem. Var sak (vart problem) på sin plats. Jag lovar att livet blir lite gladare och mycket lättare, för offerkoftan är tuuung.
P.S Jag har världens bästa granne och byter ogärna ut henne 🙂