GPS
Häromdagen var jag på besök i Uppsala. Det kunde ha varit riktigt trevligt då Uppsala är en vacker stad och denna dag bjöd på härlig vårsol och torr asfalt. Mitt besök var dock riktat mot inomhusaktiviteter i form av smärtsam behandling av hälsenor på akademiska sjukhuset. Nåväl. Dagens inlägg handlar inte om besöket i sig utan vad jag kom att reflektera över på vägen dit. Jag har fått höra både det ena och andra om min inbyggda kompass. Jag är också den första att erkänna att jag har andra egenskaper som är betydligt bättre än mitt lokalsinne. Jag tar tacksamt hjälp av ett GPS när jag ska förflytta mig och röra mig i nya eller mer ovana miljöer.
GPS
För några somrar sedan gick bilen sönder när jag var på väg hem från en mini semester i Skåne. Vi stod fast och kom inte vidare varpå lösningen blir att ringa en bärgare. För att få hjälp i detta läge krävs att det finns en position att hämta ifrån. Jag hade kommit hela vägen hit med hjälp av GPS och visste inte var jag var. Jag borde ha fattat det då men att en GPS tar bort (helt stänger av) ditt eget tänkande och din vilja var inget som jag funderade nämnvärt på.
Så på väg till Akademiska tar jag åter fram min bästa hjälpreda. Det går till och med att få en beskrivning hela vägen till ingång 70. Det är helt fantastiskt! Det går också bra hela vägen fram till bygget. För det visar vara just ett bygge runt hela ingången. De parkeringar som jag kommer till är vikta för andra än mig. Jag ser dock en större parkering, på andra sidan en gång och cykelbana…men dit kommer ju inte jag med min GPS. Nu kommer jag på hur puckad jag blir av att inte ens försöka hitta rätt på egen hand. Hur jag gång efter annan lägger över ansvaret att hitta rätt och komma fram utanför mig själv.
Global Positioning System in life
Jag kom att tänka på hur många människor som går omkring och har någon typ av GPS även i andra delar av livet. Hur många det är som lägger ansvaret utanför sig själva och förlitar sig på att de ändå ska komma dit de tänkt. Om de ens tänkt, det finns ju även de som överlåter tänkandet till andra.
Med detta i åtanke är det inte konstigt att det finns hinder som känns oövervinnerliga eller att vi ställs inför omöjliga utmaningar. Då vi följer andra och lägger ansvaret utanför oss själva kan vi visserligen skylla alla eventuella fadäser på andra. Men förlitar vi oss på någon form av GPS fråntar också oss själva alla möjligheter att ta oss fram på egen hand. Att ta hjälp av andra är en sak det är när vi utan undantag förlitar oss på andra som vi blir hjälplösa.
Jag kanske ska testa karta och vägskyltar till nästa gång 😉
