Vem är kritikern i ditt liv?
Tillhör dem som tycker att det är jobbigt att få kritik? Som tycker att kritiken gör våld mot din personligt och det du står för? Du är nog långt ifrån ensam. Att kritik svider är kanske inte så konstigt då det i grund och botten handlar om en bedömning av dig och/eller ditt handlande. Men vad händer om du, istället för att ta kritiken som anmärkningar och klander, ser den som feedback? för vad är egentligen skillnaden mellan kritik och feedback? Jag skulle tro att det till stor del är din tolkning av responsen du får. För i grund och botten är både kritik och feedback en återkoppling på något. Det finns de som pratar om positiv och negativ feedback eller positiv och negativ kritik. En kritiker är en recensent varken mer eller mindre. En recensent som har till uppgift att ge sin bild av situationen, händelsen eller vad det nu må vara.
Säg JA till utveckling.
Om du väljer att omge dig med recensenter som bara lyfter allt du gör bra, hur långt kommer du gå då, hur utvecklande skulle det vara? Det är som ett företag som bara anställer ja-sägare. Varifrån ska ifrågasättandet komma, och de nya idéerna? Jag har en (kanske) förutfattad mening om att alla människor vill utvecklas på något sätt hela tiden. Om vi då bara får beröm för vad vi gör bra och aldrig får höra vari vår utvecklingspotential ligger, hur ska vi då veta att vi utvecklas år det håll vi vill?
All feedback eller kritik är inte sann eller ens rättvis men om du inte har någon i din omgivning som ger dig återkoppling på dina handlingar så har du inte ens möjligheten att avgöra om du vill ändra något. Du bara fortsätter som du alltid gjort. Om du däremot är så lyckligt lottad att du har människor i din närhet som har modet (för det krävs visst mod) att ge dig återkoppling se till att ta hand om den. Tacka för all input du får och gör sedan vad du vill med den. Det är här i din utveckling kan ta stora steg åt det håll du själv valt.
Välj med omsorg.
Så se dig omkring. Vem i ditt liv är din största kritiker. Många kanske vänder sig inåt och pekar på sig själva. Häri finns en fara vill jag säga. Att vara självkritisk kan vara mycket hämmande och ge precis motsatt resultat i din utvecklingsresa. Jag föreslår att du ser utanför dig själv och försöker hitta personer i din närhet, personer som du litar på. Fråga ofta vad de tycker om det du gör och dina idéer och ta emot deras åsikter med ett öppet sinne. Om du genast, när du fått svar, startar ett försvarstal så kommer dina kritiker och feedbacklämnare att bli mer avståndstagande och inte våga eller vilja ge dig ärlig feedback framöver – och det är just ärligheten som får dig att växa. Med detta inte sagt att du ska köpa allt, hålla med och ändra dig för att vara dessa personer till lags. Men tacka för de åsikter du får, tänk igenom och ta hand om dessa på det bästa sätt du kan. Så länge du inte får en rak fråga som ”hur tänkte du nu” finns ingen anledning att bemöta feedbacken. Istället är bästa sättet att bearbeta den internt och utifrån vad du själv kommer fram till så handlar du. Var bara ärlig mot dig själv. I slutänden ska du kunna stå rakryggad och stolt över vem du är och vad du gjort.
