Beslut
Du tar beslut varje dag. Från små till stora, viktiga och ganska betydelselösa. De flesta sker utan att vi kanske egentligen tänker på att det är beslut vi tar. Vissa beslut tar vi i samråd med andra och de kanske till och med blir nedskrivna. Har du tänkt på om beslut du tar inte genomförs, tappas bort i den vardag som ibland kan äta upp oss? Om det händer, hur ofta händer det? Hur gör vi de gånger då det vi beslutat oss för att göra faktiskt också är det vi gör?
Beslut som håller
Många som kommer till mig har en önskan om en förändring på något sätt. Det gäller ofta förändringar i vanor, livsstil och hälsa. Med viktnedgång, rökfrihet eller andra självuppfyllande förändringar som mål. Det som är spännande är att många av dem har bestämt sig för att denna förändring ska ske. Inte bara en gång gång. Men inget har hänt, ännu.
Det är ett faktum att de beslut vi tar vars resultat innefattar och påverkar andra i högre grad står fast och fullföljs än de beslut vars resultat bara påverkar oss själva. Ser vi på beslut som löften betyder det att löften vi ger oss själva inte är lika viktiga att hålla. Fundera på det, vad säger det dig?
Att göra och vara
Så vad är det som gör att vissa beslut vi tar, som kanske är rent av ovikta för oss, uppfylls och fullföljs medans andra beslut, som är mycket viktiga för oss faller undan? Människor är vanedjur som, i allmänhet, väljer minsta möjliga motstånd. Vi gör som vi brukar och vi är som ”vanligt”. Utifrån detta behöver vi bara ändra våra vanor för att lättare stå fast vid beslut och löften till oss själva. Jag vet att det finns en utmaning redan här men vi gör det ännu svårare.
Anledningen till att beslut vars resultat påverkar andra uppfylls till högre grad än de till oss själva är vårt behov av att vara andra till lags. Nu hård-drar jag det, men är det inte så att vi vill göra ett bra jobb och kanske till och med vara omtyckta på arbetsplatsen. Vill vi inte det allra bästa för våra nära och kära?
Självkärlek
Den viktigaste personen i ditt liv är du, nu och för alltid. Du är den enda som kommer att stå vid din sida från vaggan till graven. Hur gott du än vill andra och hur mycket du än vill ge dem är det viktigare att du ger till dig själv först. (Syrgas på flygplan principen). Jag är inte ute efter att du ska bli en hänsynslös drummel. En sån som inte ser och ger utrymme för andras behov. Jag vill bara att du ska ge dig själv lite mer självkärlek. Låta löften till dig själv bli lika viktiga som de du ger andra. Kanske innebär det att du får göra plats för lite mer du?
