Vinna och försvinna – när tiden tas ifrån oss
Jag brukar skriva ett inlägg i veckan, det har hittills publiceras torsdag eller fredag. Ibland skriver jag dem i förväg, ibland när torsdagskvällen går mot natt. Så var fallet förra veckan. Trött och inte tillräckligt fokuserad för uppgiften. Dagen efter fick jag ett meddelande från en tidigare chef och mycket kär vän som uppmärksammade mig på ett misstag i texten (åtgärdat nu). Vi hade bara ett kort samtal, båda på språng mot saker som skulle göras. ”Vi hörs”.
Vi hördes inte mer och ikväll fick jag ett samtal. Ett meddelande om att han är borta. Jag vet att han nyttjade sin tid på jorden på bästa sätt. Han kunde konsten att njuta av livet, hade förmågan att prioritera det som var viktigt. Han lärde mig massor, stod upp för mig och trodde på mig. Jag är så tacksam att ha fått ha honom i mitt liv.
Förra veckan skrev jag om tid, om vikten att utnyttja den tid vi blivit tilldelade. Detta känns än mer viktigt idag när sanningen så tydligt talar för att tiden bara är till låns och plötsligt kan tas ifrån oss även om vi inte känner att vi hunnit allt vi planerat.
Mina tankar går ikväll till min väns nära och kära. Till alla dem han lämnat efter sig i djupaste sorg och med tacksamheten att ha fått ha honom nära.
skål och tack
